Läsversionen

Metod

Ingen mäter hur mycket koldioxid en enskild människa släpper ut. Alla siffror om de rikastes utsläpp är beräkningar, och svaret beror på vad man bestämmer sig för att räkna. Här är valen, och hur vi har valt siffrorna.

Tre sätt att räkna samma ton

Där det släpps ut. Ett lands officiella utsläpp är det som kommer ur skorstenar och avgasrör inom landets gränser. Så rapporterar länder till FN. Det säger ingenting om vem som köpte det som tillverkades.

Den som konsumerar. Konsumtionsbaserade utsläpp räknar allt som släpps ut för att tillverka och frakta det vi köper, var i världen det än händer, och drar bort det vi tillverkar åt andra. Det är så de flesta forskare räknar när de fördelar utsläpp på inkomstgrupper.

Den som äger. Ett tredje sätt lägger ett företags utsläpp på dess ägare, efter ägarandel. Då får den som äger en stor del av ett förorenande bolag ett mycket större avtryck än någon kan få genom sin egen konsumtion.

Alla tre är försvarbara, men de räknar samma ton flera gånger: tonnet som släpps ut när en bil tillverkas tillhör fabrikens land, bilköparen och fabrikens ägare. Därför går det inte att lägga ihop dem, och inte heller att jämföra en persons ägarutsläpp med en annan persons konsumtionsutsläpp som om de vore samma sak. Därför håller vi isär dem.

Hur en inkomstgrupps utsläpp räknas fram

Utgångspunkten är ett lands totala konsumtionsutsläpp. De fördelas sedan på inkomstgrupper med ett antagande om hur utsläppen växer med inkomsten. Det antagandet avgör nästan allt: om utsläppen antas växa nästan i takt med inkomsten blir de rikastes andel stor, om de antas växa långsammare blir skillnaderna mindre. För de allra rikaste, en promille av befolkningen, finns sällan några mätningar alls. Där är siffrorna en förlängning av modellen, inte observationer.

Hur vi väljer siffror

Innehållet bygger på forskning och officiell statistik. Där flera forskargrupper har skattat samma sak visar vi spannet, inte bara en siffra. Många siffror om de rikastes utsläpp sprids av organisationer med en ståndpunkt, som biståndsorganisationer och tankesmedjor. Vi började med dem som citeras mest, bland annat Oxfams, läste rapporterna och metodbilagorna och följde varje fotnot till studien eller datasetet bakom. Här finns bara det som håller, med studien eller statistiken som källa. Där vi bara har sett en siffra i en sammanfattning markerar vi källan som andrahandsuppgift.

Samma krav gäller oavsett vilken sida en siffra hjälper. Ingen enskild person pekas ut, även där en källa gör det.

Alla platser, steg och fakta finns i läsversionen, och varje källa i källförteckningen.